Att vi aldrig lär oss...
Igår åkte hela familjen fram och tillbaka till Linköping. Anledningen till resan var att vi skulle ta farväl av min farfar som somnade in för ett par veckor sedan. M o barnen var inte med under begravningsgudstjänsten, som var väldigt fin och värdig men sorglig såklart, utan de kom till minnestunden efteråt.
Det blev en fin dag tillsammans med våra närmsta och ett fint avsked!
Sen när det är dax att åka hem så tar vi det där beslutet som vi gjort ett antal gånger nu. Det är skönt att komma iväg, behöver komma hem. Åker vi nu kan vi äta i Mjölby.. Så vi åkte och som vanligt somnade barnen innan vi kommit till Mjölby = ingen ide att stanna, Albin äter ändå inget om vi väcker honom nu..
Fortsätter resan hem, barnen vaknar och är jättehungriga. Jag som verkligen behöver äta på fasta tider för att inte bli ilsk är oxå hungrig, finns inget mer vettigt ställe att stanna på. Innebär stödmatning av barn med frukt. Tillse att de får nåt i magen direkt när vi kommer hem.
Alla utom jag somnar ganska omgående. Själv behövde jag summera dagen en stund o se ikapp lite missad tv. La mig vid 24.. Strax före 02 vaknar A och vill att jag ska sova hos honom. Hinner lägga mig, han somnar men då vaknar Mel och han är inte ett dugg trött utan bara glad och leksugen! Jag brukar kunna söva om honom utan mat på nätterna men nu tänkte jag att han faktiskt missat ett mål mat under resans gång. Stod ut till 0315 sen fick han välling och somnade till 0330...
Vid 0645 var de på benen igen de små, M på väg till jobbet och jag bara trött :)
Det värsta är att jag blir ganska ineffektiv när jag är trött, så all tvätt och städ mm som skulle göras få bli en annan dag!
A ville måla lite på fm och efter lunch komma fina T o H! De stannande tills killarna skulle sova! Alltid lika mysigt att ha dem här! Blev riktigt Svensson fredagsmys med Tacos ;)
Nu dax att återta lite sömn ;)
Sov gott!
